Mitt liv här nere är väldigt bra, ingen tvekan om det, men jag saknar även väldigt många. Familjen är på långt avstånd och mina vänner med. Fast det värsta är nog inte avståndet, för det finns tåg och flyg. Det värsta är nog att inte känna sig saknad när jag själv längtar ihjäl mig efter mina vänner. Skrev för några månader sedan ungefär likadant inlägg. Tankarna kommer, passar jag när det passar dem eller när undrar någon om mitt liv? Jag hoppas i alla fall inte att mina vänner känner att jag inte bryr mig om dem...