Alla dessa svek som bara äter upp en inifrån. Gamla som nya, stora som små. Varför gör vi så mot oss själva och dem vi älskar?

Jag vill bara ta tillvara på den tid jag får med mina underbara och se till allt det positiva som finns runt omkring mig och som omfamnar mig med öppna armar varje dag, oavsett om det är fysisk, på Skype eller Facebook, eller varför inte i telefon eller sms. När vi visar våra underbara hur vi känner och vad vi känner kan vi väl inte svika varandra?

Om nu ett svek skett... Hur går vi vidare? Från och med nu ska jag visa min älskade pojkvän allt jag har och försöka se allt det där vackra, känslofyllda och fantastiska jag bara längtar efter att visa och därmed få tillbaka. Jag ska satsa tills jag stupar. För visst måste vi våga för att vinna... Chansa för att få uppleva!