Alla mår vi någonting, bra, dåligt, kaos, härligt. Finns tusen olika sätt att må på, den senaste tiden har jag mått sådär ska jag säga. Jag saknar som jag gjort tidigare mina vänner och familjen. Saknar att hitta på roliga utvecklande saker, fast när jag tänker efter så frågar jag mig själv om jag verkligen saknar just det. Saker gör jag hela tiden, tror det mer handlar om att jag måste hitta ett lugn i att bara vara, för nu när jag är det så blir jag galen. Tänker att jag hamnat i någon negativ spiral och måste hitta ut. Alltid tidigare har vägen ut varit förändringar, nya aktiviteter, nya kläder, nya möbler och framförallt ny pojkvän. Låter hemskt och det är inte så att jag byter killar som jag byter strumpor, men när det blir för vanligt, för mycket vardag blir jag rädd och tänker och funderar om det verkligen är såhär jag vill leva mitt liv. För första gången vill jag stanna kvar, jag vill leva mitt liv med den här killen som jag älskar så mycket och funderar vidare på vad det är för andra förändringar jag vill göra. Om jag nu ska göra dem... Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad jag ska göra för att må bra. En sak vet jag och det är att jag får träffa alla mina nära och kära nästa helg i sthlm. Jag ska få krama min älskade vän Nina och dela några timmar med henne vilket betyder sjukt enormt mycket! Jag saknar henne så. Att bo och vara ifrån de man älskar visar en hur mycket ens nära betyder och även vilka som stannar kvar när man inte hörs och ses lika ofta som innan. Jag har en del tankar och frågor till vissa personer som jag tänkt på länge men vet inte hur jag ska ställa dem, om det ens är någon idé då vissa personer rent ut sagt skiter i en. Jag är inte ensam om att bo långt bort. Avståndet är lika långt mellan Sthlm-Gbg som Gbg-Sthlm... Inte sant? Nu ska jag inte klaga på er som aldrig hör av er, eller ens skänker mig en tanke (det kanske ni gör men inte att jag vet det) för jag kan också bättra mig. Tillslut orkar man inte göra allt för att få nada tillbaka. Nu blev detta långt och flummigt men vad jag vill komma fram till är att jag den senaste tiden känt mig ensam vilket resulterar i att jag inte alls mått sådär superbra som jag vill göra. Igår vaknade jag upp till den här sången som gav mig en funderare på om jag kanske ska ta och kontakta någon härlig människa från the past. Någon som kanske känner som jag... Texten är i alla fall värd att lyssna på. Att må bra när man är ensam, riktigt ensam kan vara svårt ibland.