De senaste dagarna har varit helt underbara. Känslor har bubblat upp som jag inte trodde jag hade, och det bästa av allt är att de är besvarade. Helt fantastiskt! Men, efter lugnet kommer stormen? Känslostormen. Insåg igår att alla mina nära vänner befinner sig uppe i Stockholm. Jag har ju alltid vetat det, men det gick liksom upp för mig att jag är väldigt ensam. När E berättar om sina vänner och hans planer är det väldigt kul för dem, fast jag har inte samma möjlighet till det och blir lite ledsen. Jag kan inte ringa upp en vän och fråga om en fika om jag vill prata om djupa tankar eller bara sitta tyst med en kopp kaffe i handen. Ja, ni kanske fattar? Det värsta av allt är att jag knappast har kontakt med några av dem längre. Inta samma kontakt som förr. Och M som jag alltid pratade med varje dag vet jag inget om längre känns det som. Vad händer? Är jag bortglömd eller glömmer jag bort?