Hjälp. Just precis nu, när jag diskade, slogs jag av tanken att jag om en månad flyttar från min underbara lägenhet. Det känns väldigt konstigt. Jag ska flytta hem till pappa, men bara för att mellanlanda då jag styr kosen mot Göteborg senare i sommar. Men ändå. Tillbaka till hemkommunen med alla gamla minnen och lämna min studietid bakom mig. Det är jättekonstigt att tänka så. Som tur är bor jag endast hos pappa i ca en månad. Och det är just det, att bo hos pappa. I tre år har jag bott ensam tillsammans med katten i egen lägenhet. Nu blir jag ju ändå ensam, men i ett hus. Fast, jag vet att det kommer att bli bra. Det är ju bara en månad.