Påbörjade min resa igår vid sjutiden med första stopp i Stockholm. Min underbara kusin mötte upp mig på Arlanda och körde mig till pappas hus. Äta, duscha, prata i telefon och sova blev det. Klockan ringde 04:00, taxin kom 04:30. Stockholm - Frankfurt - Kairo - Alexandria. Knackade på hos pappa här i Alex 17:30. Sjukt lång resa och jag sov nästan hela tiden.

Killen som tog emot mig på flygplatsen i Kairo sa att han kände igen mig från en tidigare resa. Smicker (som pappa sa) eller artighet? Vem vet. Kul att bli igenkänd i alla fall. Pappas chaufför kramade mig och välkomnade mig varmt. På tal om varmt. Vi satt ute på terassen och åt middag i så där 27 grader, ljummen vind. Fantastiskt!

Det sista min kollega sa till mig igår innan jag gick från jobbet var att jag skulle slappna av, inte tänka jobb. Det jag gjort idag har varit endast att tänka jobb, de timmar jag varit vaken. Måste lära mig att koppla bort.

En annan sak jag tänkt mycket på min ständiga oro att bli lämnad... Nu har jag lämnat allt och alla för 14 dagar här. Detta är något jag inte alls tycker om hos mig själv. Usch och fy. Får tänka på dessa ord som mina barndomsvänner och jag trallade på i lågstadiet(i en speciell melodi):

Tänk positivt, tänk inte negativt

Imorgon ska jag träna och sola. På kvällen ska vi ha en barbeque med några av pappas kollegor. God natt alla i fredagskvällen!