Ingen vanlig torsdag. Att det snart kommer en liten bebis till världen och att det är sista dagen för vårat tema med barnen har gjort den här torsdagen till väldigt speciell. 

Idag har jag agerat plåster på ett barn som på senare tid eskalerat i sitt negativa beteende gentemot de andra barnen i gruppen. Får ständigt hålla koll på vart barnet befinner sig och gör med och mot barnen. Självklart håller jag mig på min kant så barnet inte uppfattar att jag punktmarkerar den, sen om barnet förstår att jag gör det vet jag inte. Rivmärken och slag sker dagligen och det är svårt att hålla humöret uppe ska jag säga er. Jag jobbar också aktivt med att bekräfta barnet vid positiva handlingar och när barnet bara leker. Det får ju inte bara bli negativ kommunikation mellan oss.

Annars har dagen varit okej, gått fort som alla arbetsdagar gör nuförtiden. Haft rytmik, sångsamling, varit ute och inne, läst böcker och vilat. Tyvärr fick vi skicka hem två barn som vi misstänker är magsjuka, inte så mysigt. Imorgon kommer kollegan tillbaka så vi blir ordinarie personal igen, ska bli så skönt! Då blir det en mer vanlig fredag.

   


Säker uniform.

Jag känner mig alltid så oerhört snygg på jobbet, eller inte. Måste dock säga att snickarbyxor är praktiska, bekväma och tåliga när det kommer till arbete med barn. Byter alltid om till dem när jag kommer till jobbet och jag kan lätt fylla alla fickor på byxorna med olika saker som näsdukar, jobbtelefon, post-itlappar osv. Klockrent.

Vaknade tidigt av en asjobbig väckarklocka. Upp, duscha, äta frukost, springa till spårvagnen och sedan traska upp till jobbet. Äntligen framme på jobbet där jag möts av glada barn som ropar mitt namn, alltid lika trevligt! Sedan var det full rulle.

Den här veckan har förmiddagarna varit intensiva, men eftermiddagarna lugna. Idag var en sådan dag. Satt med två barn efter halv fyra som ritade och skrev massa tillsammans. Jag kunde i lugn och ro ställa iordning vår nya hylla som kom idag. Annars har onsdagen behandlat oss väl. Storm utomhus, fått jaga några barns hattar som blåste iväg, men annars inga större konstigheter.

Imorgon torsdag, då ska vi ha rytmik med barnen som de uppskattar mycket. Vara på gården och förbereda oss inför avskedet av våra Barbapapafigurer. De ska tillsammans med duvor flyga iväg på fredag. Kollegan är fortfarande hemma, men imorgon får vi en vikarie som anlitas ofta och som haft tjänst på förskolan, det känns tryggt.

Oh my... Vilken dag!

Kollegan var fortfarande hemma med vård av sjukt barn, fick en vikarie vi inte vill ha en gång till. Imorgon kommer kollegan inte heller, har bett om en annan vikarie så vi får se hur det går. Alla är inte lämpade att arbeta med barn, det är lika säkert som att flygbolagen gärna slipper aska från Islands vulkaner.

Dagen har ändå flytit på bra, haft saker att göra hela tiden förutom nu på eftermiddagen, eller det finns ju alltid saker att göra men med endast två barn kvar efter mellanmålet kunde jag smita lite tidigare hem. Så skönt faktiskt, får passa på att gå när jag väl slutar och inte jobba över. Hade ett utvecklingssamtal idag också som gick strålande bra. Föräldrarna var så nöjda och positiva till förskolan och allt vi gör, alla tre gick från samtalet med leende på läpparna.

Allt som allt en bra dag. Skönt.

Just det, inte säga inte. Istället tala om för barnen vad de kan göra som exempelvis att gå inomhus istället för att springa. Ganska enkelt exempel, men ack så svårt att genomföra alla gånger och speciellt när barnen är i värsta trotsåldern. Våra barn, vissa av dem, eller de flesta är i den galnaste crazytrotsåldern. Men det är bara att inte säga inte... eller?

Är helt totalt besatt av selleri. Innan jag sprang till bussen imorse hann jag med och dela upp några selleri så att jag nu har några att knapra på på rasten. Irritationen vill inte riktigt släppa, du vet den jag hade igår. Tror att det har med de tre bokstäverna PMS att göra. Så snart lättar det. Kom på mig själv nu på rasten att jag ändå satt och jobbade, måste lära mig att stänga av jobbgörat när jag bara ska koppla bort det. Är likadant när jag kommer hem, det första jag egentligen gör är att blogga om jobbet och då släpper jag det inte. Borde faktiskt kallas för reflektionstid och således ingå i min arbetstid. Vad min arbetsgivare säger om det har jag ingen aning om, troligtvis att det verkligen inte är arbetstid och det vet jag ju, men ändå.  Så nu har halva rasten gått åt att skriva om just jobbet, igen, fast även lite kort om selleri. Men vi får helt enkelt höras senare. Hej så länge!

Den uppmärksammades, manifestationen som Lärarförbundets medlemmar hade förra onsdagen! Mer av detta hoppas jag på! Kom ihåg, ställ krav! Vi är viktiga nu och i framtiden därför måste det satsas på skolan.

Stella gosar med favoriten i veckan.

Ja det var gårdagen det. Kändes som att jag jobbade i tio timmar i barngrupp. Dagen var dock rolig och upplyftande trots att det var fredag 13.

När jag väl slutade åkte jag till ICA för att möta upp min karl som hade köpt färska räkor (!) som är så sjukt gott! En av orsakerna till att jag flyttade till västkusten. Vi handlade lite tillbehör sen åkte vi hem för massa fredagsmys. Hela kvällen var så perfekt. Vi lagade maten tillsammans, drack vin, pratade och såg film bland annat. Perfekt fredagsmys va ordet tillsammans med vår lilla familj som E så sött uttrycker det.

Uppe med tuppen. Tog en lång morgon hemma så jag hann duscha och äta frukost hemma med älsklingen då han jobbar kväll och vi ses först vid elva när han kommer hem.

Sedan var det full rulle på jobbet. Skapade Barbaböcker tillsammans med barnen. De får göra sin alldeles egna bok som vi sedan hänger upp på väggen. Jag arbetade med två barn idag som själva fick bläddra i tidningar, hitta sitt namn bland andra utskrivna, limma fast dessa och skriva i böckerna. Det var otroligt kul att se hur de lekskrev olika saker så som sitt namn, dagens datum och siffror. Tänk att dessa barn är mellan 1,5 och 3 år. Kunde aldrig ana vilka möjligheter det finns att arbeta med dem. Det roliga är att de är så stolta över det de skapar, alla läser varandras böcker. För mig är det utvecklande att kunna sitta med två barn och samtala och skapa. Jag får möjlighet att se deras nivå och vad de förundras över.

I eftermiddags hade jag möte med chef och andra fackombud. Känns som att jag kommit in i rollen som ombud nu fast jag är nybörjare. Jag har en kunnig Lärarförbundskollega som också är ombus som ställer upp och hjälper mig i arbetet. I nästa vecka ska jag på en kort utbildning och introduktion för att ta igen en utbildningsdag jag missade. Därefter kommer två dagar med utbildning i höst igen. Jag är så peppad!

Mina kollegor på avdelningen och jag har även stora tankar om hösten, om vi kanske ska profiliera oss. Ska spåna vidare på det och återkomma. Det blir i sådana fall ett stort arbete för att nå dit vi vill. Positivt är att vår förskolechef pushar oss och vill att vi ska lyckas.

Nu blir det Eurovision. Hörs senare!

I eftermiddags tågade mina Lärarförbundskollegor och jag ner till Mölndals stadshus för en manifestation inför politikerna i staden.

Höj våra löner, satsa på kvalitet i förskola och skola, minska barngrupperna och myket mer stod på plakaten alla så flitigt konstruerat. Helt fantastiskt att så många kom och deltog! Det är viktigt att visa våra politiker att vi bryr oss om vår situation, men även barnens som är våra gemensamma. Framtiden, barnen vilar i våra händer, varför politikerna inte väljer att satsa på oss beror flera faktorer. Bland annat måste vi berätta för dem och för allmänheten våra villkor, hur mycket vi arbetar och för vilka. Vi kan inte vara tysta för då händer ingenting. Men även alla föräldrar, blivande föräldrar, unga och gamla måste ställa krav för högre kvalitet i förkskola och skola just för att framtiden finns där. Vi vill alla att våra barn ska må bra och ha det bra, att de ska utvecklas och uppmuntras till lärande och utveckling. Därför måste vi alla ställa krav på våra politiker, de är folkvalda.

Jag har en vilja och lust att föra läraryrket framåt. Jag vill att det ska finnas en önskan om att arbeta som lärare. Jag vill ha högre status. Jag vill ha högre lön.

Den 15 maj ska vi i Västra götalandsregionen rösta. Tänk efter, läs på. Vad vill partierna? Kommer de genomföra... Det är frågan.

Jag har haft en galet lärorik dag! Idag har jag varit på grundläggande ombudsutbildning med Lärarförbundet och detta må jag säga är en viktig dag som jag tycker alla borde få ta del av. Informationen och budskapen vi fick är så viktiga att vissa delar borde finnas med i lärarutbildningen kan jag tycka. Saker som rör mig som arbetstagare kom upp som jag inte visste innan. Mina rättigheter och skyldigheter gentemot kollegor och arbetsgivare samt förbundet. Detta kan jag ju skriva mycket om, men det orkar jag inte.

Igår hade jag i alla fall en halvdag, APO. Det var kul att träffa nya människor och få lyssna och diskutera nya infallsvinklar på olika områden. Några av dem jag träffade igår var även med idag vilket var rätt skönt för det är alltid trevligt att ha någon att hänga med under kaffepauserna. Inte sant?

Nu är jag helt slut i huvudet och ska packa min väska, för ikväll åker vi upp till Sthlm E och jag. Ska träffa pappa som är hemma, imorgon ska jag klippa mig hos L och sedan ska E och jag hänga med Martina och hennes E. DubbelEna. Ska försöka få med en träff med kusinen också, det ska nog ordna. Lite ledsen över att jag inte hinner träffa alla jag vill, men så är det ibland. Huvudsaken till varför jag ska upp är att träffa pappa så söndagen hoppas jag på att få spendera mest med honom. Ska hinna med en promenad med min älskling och visa min gamla skola, lekplatserna jag spenderade många timmar i osv.

Hoppas ni får en trevlig helg! Tjingeling!

Idag var jag tillbaka på jobbet och det kändes kanonbra! Har saknat mina kollegor så himla mycket och de små liven som busar hela dagarna.

Det har varit en intensiv dag med mycket uppdateringar om det ena och det andra. Det första jag fick veta när jag kom var att jag skulle ha utvecklingssamtal med ett par föräldrar under eftermiddagen. OJ tänkte jag. Hade inte förberett flickans IUP eller dokumentationspärm, det var bara att börja jobba på med den under vilan. Som tur var hade jag min kära kollega till hjälp som kom med kloka tankar och funderingar kring flickan. När väl samtalet ägde rum flöt det på jättebra, kändes professionellt trots min oprofessionella framförhållning.

En annan spännande sak som hände idag på jobbet var att en flicka som startade sin inskolning dagen innan jag for på semester (ca. 3 veckor sedan) kom tillbaka efter lång frånvaro på grund av sjukdom. Jag blev nervös när jag skulle ta över henne från mamman som skulle iväg och jobba efter att hon stannat ett tag med sin dotter på avdelningen. Fick känslan som när jag första gången inskolade ett barn. Pirrig, fumlig och visste inte riktigt vad jag höll på med. Men till slut gav det med sig och flickan var väldigt glad när farmor hämtade henne efter mellanmålet. Tur det!

Imorgon ska jag jobba halvdag sen ska jag på utbildning med Lärarförbundet! Jag är lite nervös, men jag tror nog att det kommer att gå bra. Ska åka med en kollega som också är ombud, skönt att ha någon att förlita sig på i sådana nya situationer.

Nu ska jag lägga mig på soffan och slappa. Är helt totalt slutkörd efter den här dagen!